So NOT en nätdejtare
Måste bara dela detta med er för jag började just asgarva åt mig själv.
Har under årens lopp, antaligen under de desperata perioderna, letat mig till diverse dejtingsidor. Ja, jag har t.o.m. betalat ett par gånger. Träffat kanske tre killar irl vilket alltid slutat i katastrof och jag undrat vad jag hållt på med... suck! En var uppenbart alldeles för omogen men söt som en lillebror i alla fall, de andra två var idioter. Och så har vi M. En för mig äldre kille som är totalt förlamad från midjan och neråt. Jag är en person som inte såg detta som ett hinder. Vi pratade mååånga timmar i telefon innan jag åkte och hälsade på. Tänkte att jag åker väl dit så får vi se. Det var bara det att han hade verkligen sett det som att vi VAR ett par så det tog inte lång stund där i soffan efter att vi kommit hem innan han började kyssa mig. Kan inte förklara varför men jag gav helt enkelt efter och det slutade med ett halvårsdistansförhållande där jag hela tiden förnekade de vänskapskänslor jag kände för honom och intalade mig att jag var kär. Tyvärr var så inte fallet. Därmed ser jag detta som en katastrof också. Dum jag var och totalt lost i mig själv. Sorgligt!
Sedan några veckor har jag uppfräschat ett gratiskonto på en sådan här sida. Det är totalt hopplöst!! De vars kontakt jag vill svara på och prata med ser ut som min finniga kusin och jag skulle inte kunna tänka mig att ingå någon romans. De jag fastnar för utseendemässigt skriver de mest absurda saker så jag raderar meddelandena direkt... Alltid slutar det med att jag snabbt loggar ut och pustar ut av lättnad.
Jag är so NOT en nätdejtare. Och inget annat heller för den delen... Eviga singeln!
Men. Hellre lycklig singel än olycklig partoffel.
